Efter att ha rest med SAS till London och därefter vidare med Air New Zeeland, anlände jag ståndsmässigt till hotellet i en svart limo. Bilen var ordnad av John som uppenbarligen hade dåligt samvete för att inte vara här när vi hade viktiga möten. Installerade mig på hotellet, vilade och gav mig ut för att hitta middag. Känns lite konstigt att äta middag när kroppen tror att det handlar om sen frukost. Sex timmars tidsskillnad är större än vad man tror... Nåväl, en promenad från hotellet ledde mig till Wan chai - en stadsdel som på dagarna är en inköpsplats för heminredning och byggvaror och på nätterna förvandlas till nöjeskvarter. I ett speciellt kvarter har restaurangerna specialicerat sig på att tillreda levande krabbor som ligger i lådor utanför restaurangerna. Jag klev in på ett ställe där jag tror att jag tillsammans med mina infödda Hong Kongoleser åt en festmåltid för några år sedan. Lysrör i taket och bara kineser vid matborden beställde jag i spicy crab, pork och fried rice. En stor butelj TsingTao. Krabban klubbas brutalt sönder innan den friteras tillsammans med chili och vitlök. En maträtt som gör underverk i matsmältningssystemet. Och andedräkten. Min vän John beskriver hur det känns när chilin har gått hela vägen genom matsmältningskanalen - "ring burn"